;jag älskar min gubbe ;P
Vad sägs om att istället vara glad för att två människor funnit varandra?
Hur reagerar ni/hur skulle ni reagera?
Om en bekant/någon ni känner till skulle skaffa en 10-20 år äldre partner?
För ett par år sedan, kunde jag reagera ganska starkt ifall jag fick höra att någon hade en pojkvän eller flickvän som var mycket äldre, eller mycket yngre. Speciellt om det var någon i min ålder som skaffat sig en betydligt äldre partner. Inte så att jag engagerade mig på något sätt, men jag kan absolut erkänna att jag brukade höja lite på ena ögonbrynet. Jag har alltid haft en väldigt naturlig syn på kärlek, jag är en sådan som accepterar det mesta och anser att allting är individuellt. Men det är klart att man rynkade lite på näsan, när man fick höra att det var väldigt stor ålderskillnad mellan ett par. Det vet jag många som gör, så min reaktion var förmodligen ganska naturlig. Att reaktionen blev starkare hos människor, om mannen dessutom är den som skaffat sig en yngre flickvän, såg jag inte som något konstigt alls.
Fram tills nu. Numera skäms jag över människor som skvallrar om det, hyssjar och viskar, pekar och dömer. Ännu mer skäms jag över att jag en gång var medskyldig, och delade dessa idiotiska åsikter. Det är för mig idag, oerhört konstigt att människor kan acceptera homosexuella, bixeuella, transsexuella etc. förhållanden, men så fort det kommer ett par med kraftig ålderskillnad, återvänder man till lågstadiefasonerna. Hur många gånger har man inte hört, ”men herregud! Han är ju gammal nog att vara hennes pappa?!”. Och hur många gånger har man inte sagt det själv?
Mina tankar och åsikter ändrades när jag själv träffade en mycket äldre man. 15 år för att vara exakt, och i år blir jag 21. För mig är vår ålder absolut ingenting jag tänker på. Jag tänker bara att han är en fantastisk man som jag älskar, och varför skulle en siffra hindra mig från att vara lycklig? Det är ju absurt. Varför reagerar man egentligen på människors ålder? Det är väl personen man blir kär i, inte årtalet som personen är född? Jag skäms över mig själv, när jag idag ser tillbaka och minns hur jag själv yttrade mig om hur knepigt är med stor ålderskillnad. På vilket sätt är det knepigt? I dagsläget kan jag inte komma en enda bra anledning till varför det på något sätt skulle vara konstigt, fel eller äckligt?
Människor har för ovana att själva fantisera ihop något sjukt scenario om att mannen (oftast) skulle attraheras av yngre tjejer, och att han därför är något av en "äcklig gubbe". Hela den inställningen är så otroligt snevriden och sjuk. Om man träffar någon som man får intresse för, så tänker man inte på åldern. Man tänker på personligheten, på värderingar, på åsikter, drömmar och mål. Och om vi drar jämt på dom planen, vad fan spelar det för roll om ”han skulle kunna vara min pappa”. Bara för att dom skulle kunna vara i samma ålder? Nej, det som är sjukt, det är att ens tänka i dom banorna. Det är passé, löjligt och sårande.
Hejsan!! Intressant inlägg, förstår precis vad du menar. Var förr intresserad av en man som också var 15 år äldre, det tog dock slut snabbt pga alla fördommar.
FUCK FÖRDOMMAR!!
Ps. Grym blogg!
Ålderskillnaden har ingen med att göra, så länge det är emellan två vuxna människor.
En femtonåring tex som blir tillsammans med en trettio åring är inte okej. För det är inte två vuxna det handlar om, utan en vuxen och ett barn.
Så ålderskillnad är okej beroende på när i livet det gäller. Min sambo är åtta år äldre än mig, 21 och 29 är vi. Ser absolut inget fel i det och har aldrig grubblat över det heller, men hade vi varit 13 och 21, så nej.
Så åter igen, är det två vuxna människor och ett förhållande på lika villkor som båda trivs med, så får det för min del gärna vara 30 år emellan.
Jessica: Tack så mycket, kul att du gillar det! Sjukt tråkigt att ert förhållande brast pga fördomar, där är ju ett typiskt exempel på hur jävla dåligt det är! Förstår inte varför man bara inte kan slopa skiten? Är så sjukt glad över att jag ändrade synsätt!!
Tusen tack, du är en ängel!
KRAMAR
Jenny: Håller absolut helt med dig! Det är ju en självklarhet att det är ett förhållande mellan två vuxna människor. I tidigt tonår anser jag inte heller att det är lämpligt, sedan är det inte upp till mig att avgöra vad som är "OK" och inte. Sådant känner man på sig! Men självklart är mitt inlägg baserat på en relation mellan två vuxna människor, och naturligtvis på lika villkor! Bra sagt =)
KRAMAR FRÅN BALLONGPARADEN!
sv: hahaha spyr det har man väl aldrig gjort :P hahaha
När men fan va skönt det är med att blanda ihop drinkar och bara köra ett par schysta spel och njuta av gott sällskap :)
puss
jag bryr mig faktiskt inte kanske om man hade vart 14 hade jag brytt mig men när man är runt 18 och uppåt och struntar jag i vilket. Har två personer funnit varandra så har dom det och man ska vara glad för deras skull. Så ser jag det i alla fall :)
dejtar nästan uteslutande män som är i 35-40års åldern. Tycker inte det är något konstigt alls!
Kärleken har ingen ålder älsklingen. Huvudsaken är att man kan möta varandra bra där man står i livet.. Ung som äldre.
Ni passar bra ihop och det är huvudsaken.
KÄRLEK :D
diggar din attityd, & fin blogg!
kolla gäärna in min och kommentera lite ;)
carolina: Gud vad gullig du är tjejen =) Tusen tack!!
Här får du en kram ballongparaden! :D
Sofia i London: Fan vad kul att höra! Får man fråga hur det kommer sig, eller snarare hur det började? :) sånt är skit intressant tycker jag, eftersom jag är likadan! Om mitt nuvarande förhållande skulle ta slut, vilket jag verkligen inte hoppas att det gör, så kan jag direkt säga att jag aldrig kommer kunna dejta en kille som inte är cirka 10 år äldre än mig eller mer. Man har ju minst sagt märkt skillnaden på män i ens egen ålder, och sådana som är äldre. Tummen upp!!
Kram från ballongparaden!
det började med att jag träffade en kille som var 39 när jag var 21 och sen så har det fortsatt på den vägen :)
jag är lite "lillgammal" och gillar mest musik från 60-70-80-talet så man har ofta samma musiksmak som är ett plus. Äldre killar är helt enkelt mer intressanta!